Nummer ett: träningskläder. Hittade mina gamla cykelbyxor med inbyggd blöja och nån noppig t-shirt och kände mej totalt ocool. Men över då? Då ska man förstås ha nåt luftigt, nåt som kan kallas överdrag och inte 100% bomull som passar bäst till myskvällar. Men nåt annat hade jag inte.
Nummer två: gå in genom entréen på gymet. Alltså som jag våndats över detta moment. Som att hela världen skulle titta uppifrånåner, peka och hånskratta. Och vad pinsamt att komma in och vara vilsen. Jag kom in och var vilsen och fick därför beskrivning var jag skulle ta vägen. Piece of cake. Vad var det att ha ont i magen över?
Nummer tre: spinningen. Det var ungefär tio år sen sist, kanske mer. Känn på den. Tio ÅR. Och ändå gled jag in och bara ägde. Nej, nu ljög jag. Det var tufft, men ändå roligt. Och jag kände att jag hade kontrollen. När ledaren (som var överdrivet super!) bad oss växla upp, brantare backe, så kunde jag låta bli det. Mitt val liksom.
I de tuffaste momenten kunde jag tänka på hur jäkla duktig jag är. Lovebomba mej själv. Den där runda tjejen med högrött ansikte och noppig tröja fanns det väl ingen som brydde sej om, mer än jag. Och jag var banne mej stolt över henne.
2 kommentarer:
Woho! Visste man väl att du skulle fixa det där!
Grymt Elin!
Och nu när du överlevde kan du ju teckna medlemskap och börja träna där :)
Skicka en kommentar