En av alla mina miljoner läsare har frågat hur det har gått för oss med hustittandet. Vi har nämligen startat en ny visningsraid. Det är roligt men psykiskt ansträngande.
Jag flyttar nämligen till ALLA hus hemnet har att erbjuda. Jag möblerar, tapetserar, fixar uteplatser, slår ut väggar eller bygger till. Allting under den tid på dygnet då jag kan tänka utan att bli avbruten (lika ofta). På natten.
Nu har vi t o m lämnat ett bud. Ett skambud, som är helt uppåt väggarna enligt mäklaren.
Snart är det ny visning och då kan jag kontrollera om mina nattliga funderingar har någon verklighetsförankring. Jag har nämligen noll ögonmått. Där jag planerar att ha ett badrum kan det i verkligheten finnas plats för ett handfat. Och där bokhyllorna ska stå finns det plats för en liten hurts.
Jag kan även försköna mina minnen. Jag tänker på den charmiga tapeten, det vackra trägolvet och de vackra detaljerna... ...som egentligen bara existerar i mina inredningsmagasin.
Så en ny visning är välkommen.
När jag och snälle söte sambon diskuterade senaste huset konstaterade vi båda att det mest positiva med vårt husletande är att vi insett hur underbart bra det egentligen är att bo på Mossberget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar