söndag 13 december 2009

Prioriteringar.

Nu när jag inte är föräldraledig längre utan kan titulera mig Arbetslös känner jag ett visst tryck att uppföra mig på rätt sätt. Eftersom det där med att vända på dygnet inte går att genomföra när man har kids så måste jag satsa på något annat.

Svaret på mina arbetslösa böner har jag funnit på Facebook.

Facebook är jättetrevligt.

Jag läser statusrader och ser att någon har gjort knäck idag (fan, det borde jag också göra), någon har varit och tränat (ååå, skit, jag som lovat mej själv att göra det minst en gång i helgen), någon har köpt färdigt julklappar (tänk om!), någon har...

Jättenice och allt som oftast lite småångestframkallande. Vad folk gör mycket. Hela tiden. Det är storstädning, bakning, träning, pyssel med kids, gulligullande med käresta. Resor hit och middagar dit.

Förut loggade jag in på Facebook någon gång i veckan. Numera är jag där minst två gånger om dagen. Av en helt galen anledning. Eller av flera galna anledningar. Jag sköter nämligen två gårdar och ett café. I cyberspace.

Det är inte normalt. Det är inte normalt att under middagen fundera över när det är dags att skörda majsen. Inte när man bor på Mossberget i alla fall. Eller om inte man borde logga in och servera den där Savory stuffed turkey snart.

Idag lekte Alice med sina kompisar. "Nu är jag mamman." sa hon med sin gälla 4årsflickröst. Hon bäddade ner de två syskonen i sängen och sa med tillgjord mammaröst: "Nu, ungar, måste jag sätta på datorn och laga lite mat på caféet."

Japp. That's me.

Tänk när barnen flyttar hemifrån och jag tänker tillbaka på hur snabbt det gick för mig att byta level på Country Life, eller på hur otroligt mycket låtsaspengar jag tjänat på Café World. Gud vad härligt det kommer att kännas.

3 kommentarer:

Li sa...

Du, jag tänkte på en sak. Du får mig att skratta oftare än nån annan bloggare, du skriver så grymt underhållande! Jag tycker verkligen att du ska ta tillvara på din skrivartalang på ett eller annat sätt! Du är skitbra! Jag, som har skrivit yrkesmässigt i 20 år, jag önskar verkligen att jag kunde briljera på samma sätt som du kan.
Kram Li

Elin sa...

Å, jag rodnar ända ner under fotsulorna. Tack!

Helen sa...

HAhahaha..du är väl för underbar... ska vi slå våra kloka ihop å öppna en egen bondgård eller ett cafe.. för vi sköter ju oss exemplariskt.. här i cyberspace.. hihihi... kan bara hålla med Li.. du är så bra på att skriva.. du kan verkligen beskriva så bra... hoppas du hittar ett bra sätt att få till ditt skrivande förutom här i bloggen... ha en trevlig helg i julstöket... kram Helen