Vid frukostbordet i morse satt Alice och pratade tandtroll och tandläkare. Hon tycker bara att det är roligt att gå till tandläkaren men jag försökte få henne att förstå att det kanske inte bara är roligt. "Nej. Inte om man har hål förstås. Men tandläkaren är inte dum. Han försöker få en att må bra." Så sant, så sant.
När jag ätit min lyxiga laxlunch, helt ensam vid datorn, kom sötsuget. Förstås. Och för en gångs skull så hade jag en liten chokladbit i väskan. Bryggde kaffe, hällde upp i finaste koppen och bröt små bitar av chokladen. Här skulle det festas!
En tugga. Knaster, knaster.
Konstigt. Var inte det här vanlig mörk choklad? Inga nötter väl? Eller...? Kan det vara en kackerlacka?
Nope. Det var gamla kärringens tand. Där fick jag för att jag vardagssyndade.
Så imorrn ska jag träffa elaka tandhygienisten. Som jag vet kommer att prata om tandlossning på grund av att jag borstar för hårt. Också är det förstås det här med tandtråd.
Jag är livrädd för att det här bara är steg ett. Nu börjar alla mina tänder vittra sönder. En efter en krackelerar dom. Jag kommer bara ha såna där små gula piggar som sticker upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar