tisdag 15 december 2009

Tomten, jag har minsann ätit min spenat var dag.

När sambon frågar mig vad jag önskar mig i julklapp skjuter jag upp svaret lite. Jag vill skriva en hederlig önskelista. Jag vet miljoner saker jag önskar mig. Och jag vet också att vi inte har möjlighet att köpa någonting stort. Kanske inte ens något litet.

Andra vuxna människor verkar växa ifrån det där med julklappar. Ser det mer som ett av alla dessa måsten. "Nä, men vi köper bara till barnen i år, va?" Själv funderar jag på att göra tvärtom. "Nej, barn. I år blev det ingenting till er. Men mamma har fått en ny parfym, fyra böcker, en klänning, ett par högklackade skor, en penna, en ask choklad..."

Kloke sambon försöker få mig att växa ifrån det hela genom att ge kloka och vettiga förslag. "I år kanske vi kan ge oss den där ljudanläggningen i julklapp. Och ingenting mer liksom." Oh no. Den tomtegubben går inte. Jag vill få en julklapp och bli pirrig i magen av förväntan, försiktigt skala av det vackra omslagspapperet med glada tomtar och utbrista: "Åååå. Preciiiiiis vad jag önskat mig!!!"

När jag frågar honom vad han önskar sig är han sådär förnuftig. "Vi kanske kan gå ner på stan tillsammans och köpa ett par jeans. Det önskar jag mig."

Men är du helt dum i huvet??? Hur ska tomten göra då? Kämpa nerför skorstenen bara för att hoppa in i bilen och åka ner till JC tillsammans? Jag tror inte han är så sugen på det. Han har ju renarna att tänka på också. Och alla andra som ska få julklappar. Typ jag.

3 kommentarer:

Gulludden sa...

Ha ha du är roligt du :o)

Millygarden sa...

Ha va du är rolig och så bra du skriver:-)

Marina

Li sa...

Haha, i min familj älskar vi julklappar också! Fredrik och jag har en alldeles egen tradition, med tre julklappar var. En pytteliten som vi byter direkt på morgonen i sängen och sen två till under julklappsutdelningen, varav den sista gärna är "den" julklappen. Vi brukar bestämma i förväg vad det ska kosta, lika mycket eller lite för båda. Jag tycker inte att man ska sluta med klappar, däremot får man väl anpassa efter ekonomin. Men överraska varann kan man göra ändå! Bäst var det när Fredrik fick en hotellnatt i stan med bio inklusive sin fru så klart, barnvakt fixad, nån gång i slutet av januari var det så då behövde den inte betalas förrän månaden efter. Kram!