Just nu borde jag skriva på min essä, men här är jag igen. Alive and kicking. Och har jag inte gått ner 20 g sen förra inlägget?
Jo det var det här med melodifestivalen. Vilket härligt inslag i vargavintern! För min del får det gärna vara deltävlingar i all evighet. Och den där "stora" ointressanta eurovisionsschlagerfinalen kan vi stryka ett streck över.
Lördagkvällarna är en fröjd. Med sötskojige Måns, oväntat roliga Dolph och musik och utseenden att kommentera. Allt är tipptopp (fast okej, jag blir nervös av nervösa fröken Meltzer). Men då och då tvingas jag titta ovanför teven för att inte falla ner i ett hål i golvet av skäms-skäms-skäms-känsla.
Inför varje bidrag lyfter jag blicken. Koncentrerar mej på annat. Vad ska vi göra imorrn? Undra vilken tid jag ska till skolan på fredag? Borde jag inte fixa en klipptid snart? Söndagsmiddag? And so on.
Vem har kommit på idén?
"Okej, Artister. Nu ska ni berätta nånting. Vad som helst. Och prata gärna skitsakta. Nej. Det behöver inte ha nån poäng. Vad som helst bara. Och konstpauser är bra. Dra ut på det. Okej. Shoot!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar