Försöker skriva men det går inget vidare.
Fick en paus jag helst hade hoppat över. Besök hos tandläkaren.
Svalde en ipren innan jag lämnade hemmet och brast ut i ett rungande JA! på frågan om bedövning. Så jag fick så jag teg kan man säga.
Nu sitter jag med bortdomnad tunga, käke och ända ner i halsen. Om jag skulle somna tror jag att jag skulle kvävas. Det känns så.
Och jag väntade mej att se Elefantmannens long lost syster i spegeln. Men jag såg ut som vanligt. Bara lite vimmelkantigare. Lite skrajare. Lite dregligare.
Den snälla tandläkaren fick mig att lova att inte äta något på några timmar, för att inte bita mig i tungan. Och eftersom jag vet hur det är att bita sig i tungan och sy tillbaka den igen (Been there, done that.) så håller jag mig långt ifrån köket.
Nu skyller jag skrivkrampen på hungern och huvudvärken. Men det är nog inte hela sanningen. Det handlar om disciplin.
Den fattas mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar