Jag skickar nästan alltid långa sms. De är som små mejl för det mesta. Först ett hallåande. Sen en liten lägesrapport. Sen kommer anledningen till varför jag skickar. Och så ett litet avslut.
Själva syftet med ett sms är att det ska vara kort och rappt, men jag gillar att skriva långa meddelanden fram och tillbaka. Drar gärna små skämt, både riktigt roliga och urtråkiga torra ordvitsar.
Men det gör förstås inte alla.
Sambon svarar oftast ett kort: "Ja." eller "Om 25 minuter." eller "Dito." (om jag varit extra gullig). Hur roligt är det?
Men ibland har till och med slöa slappa jag kort om tid och svarar lite korthugget sådär. Med min nya telefon går det dessutom inte att sms-a med en hand som jag alltid varit världsmästare på. Då kunde jag byta blöja och sms-a samtidigt. Nästan.
När Arvid var i "får-jag-mobilen-annars-skriker-jag-tills-det-ringer-i-öronen"-perioden kunde jag skriva sms med mobilen bakom ryggen. Jag läste det färdiga resultatet lite snabbt och skickade medan jag gömde undan drömleksaken igen.
I helgen sms-ade jag med Träsktanten. Det var jag som inledde sms-dialogen när jag låg på rygg i sängen med två kids på säkert avstånd. Men när T vaknat till och svarat var hela förmiddagsruschen igång. Med frukost. Och påklädning. Letande efter handskar. Letande efter en sko. Letande efter bilnyckel. Huvudvärk. Bajsblöjsbyte mitt i alltihop. And so on.
Så jag svarade lite kort på nån fråga. Läste ett sms och tänkte svara när det lugnat sej. Och självklart försvann det ner i minnesslasken.
Dagen efter pratade jag med kompis S och det uppdagades att T trodde jag gick runt här och var lite sur på henne. Jag svarade ju så kort.
Så vad drar vi för slutsats av det.
Jag behöver en röststyrd sms-funktion.
1 kommentar:
Ha, ha.. jag brukar också få korta svar som "ok", "ja" och liknande... fast det kompenseras med ett och annat MMS ibland. Alltid vid frisörbesök, jag har en imponerande samling med "nyklippt-bilder" på herrn!
Skicka en kommentar