Mitt i natten har Tyra satt på teven och snackar högljutt bredvid mej. Hon ställer sej på alla fyra fast på tårna istället för knäna och gungar. När jag vaknar och tittar på henne ler hon sitt bamseleende och ropar nog "hej!" på bäbisspråk. Bäbisspråket har bara vokaler och ska med fördel accentueras av att man drar den man hälsar på i håret.
Nu har Tyra somnat om och jag blev fast i jobbiga tankar. Jobbiga saker som måste göras som egentligen inte ÄR jobbiga men när dagen har börjat glömmer jag allt och har fullt sjå att minnas vardagen.
Och sen börjar mitt eviga insomniaräknande. Jag räknar inte får. Jag räknar viktnedgång. Om jag skulle gå ner 1 kg i veckan då skulle jag väga xx om en månad och xx 1 juni. Också räknar jag på ett halvt kilo. Och 0,7 kilo. Och räknar med om viktnedgången stannar av på resan. Eller om jag går plus. Bla bla. Jag kräks på mej själv.
Om all hjärnverksamhet som jag lade på viktnedgången skulle kunna omvandlas i förbränning så tror jag det skulle skorstensryka ur öronen på mej och man skulle se hur jag drogs ihop. Som luften ur en ballong.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar