Ajaj!

Det är verkligen ajaj-tider här på Mossberget. Tyra räcker oroväckande långt med dom små små fingrarna. Jag rynkar ihop ögonbrynen och säger argt "Ajaj!" Tyra rycker i regel alltid till och tittar på mej med rädda ögon. Hon tittar på mej länge och jag kan riktigt se vad hon tänker. "Varför är snälla mamma så arg på mej?" Och plötsligt känns det där med barnuppfostran så himla onödigt. Jag hugger tag i Lillbusan och pruppar på magen så hon kiknar litegrann istället. 

Rätt metod?