Men herregud. Jag vill inte dö.
Jag tittar upp på vårt fula furutak och hela magen värker. Jag vill verkligen vakna under det här taket morgon efter morgon efter morgon. Tillsammans med alla mina busiga gullungar och snyggsambon.
Livet.
Det är Bruce Springsteen och skitmycket folk som har gjort mej så här skraj. Jag ska nämligen lämna min familj i en hel massa timmar och vara där det finns hur mycket människor som helst som det kan vara en fröjd att spränga i luften om man är helgalen. Hua.
Jag är så ovan att ha roligt på vuxenvis att jag bara kan fokusera på katastrofer och rädsla. För det kan väl inte vara så att allt bara blir skoj?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar