Numera vägrar Lillbusan att bli matad. Hon kastar sej bakåt i stolen och gråter stora tårar. Jag har trott att det är nåt tok med magen. "Inte hungrig?" jollerbabblar jag. Jag försöker med please-please-please-metoden. Men icke.
Så får hon en limpmacka i ena handen och molar in stora tuggor. Då plötsligt gapar hon stort åt mina tufftufftåg och räserbilar. Troligen är det mitt minne som sviker men jag hade för mej att barnen var större innan ätasjälvfasen kom.
Om jag flyttar ner micron på golvet och lägger Gorbys i nedersta lådan i frysen så fixar hon nog resten själv hädanefter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar