Jag slängde igen kökslådan utan att flytta på lillfingret. Aj vad ont det gjorde. Sådär så jag fick blinka bort tårar och aktivt stoppa läppdarr. Blåste lite. Det hjälpte inte. Spolade kallvatten och väntade. Förlossningsandades under tiden och bet mej i läppen.
På armen satt Tyra och beskådade mammas halvpanik. Mitt i blåsflåsandet lägger hon sin varmsvettiga hand på min kind och böjer sej fram och ger mej en puss på läpparna.
Jag blev så tagen av ögonblicket att jag blev frisk ögonabums.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar