Varje morgon när vi ska få oss i ordning för dagis grånar minst ett av mina hårstrån. På kvällarna är vi fler och det går bättre. Vi turas om att följa på toaletten och att hänga med när något ska hämtas.
På övervåningen har vi våra sovrum, men på mellanplanet är kök och tvsoffa som livet cirkulerar kring.
Jag går upp och hämtar ett par strumpor. Arvid går trettio centimeter bakom mig så när jag vänder mej om med strumporna i handen krockar vi. Och samtidigt som jag ska gå ner, har Tyra kommit upp för trappan. Jag hjälper henne ner för trappan. Sätter på mej strumporna. Kommer på att Tyra behöver en långärmad tröja. Går upp och hämtar. Krockar med Arvid när jag vänder mig om. Möter Tyra som kommit upp och hjälper henne ner. Sätter på henne tröjan. Hon torkar snor på min tröja. Går upp för att byta. Krockar med Arvid. Möter Tyra som just kommit upp... Ja, ni förstår. Och i det här är det förstås inte mej det är synd om, förutom att mitt hårsvall inte blir vackert.
Men snart är det jullov och vi får fullt hus så jag hoppas låna ut mitt sötnötiga plåster ibland. Så kan vi vara nära när vi sitter och gosar och äter choklad under en filt i soffan istället. Det är nämligen mest det jag planerar att göra i jul och nyår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar