På Alla hjärtans dag kan man se varandra djupt i ögonen över en god middag. Eller göra någonting riktigt roligt tillsammans och minnas varför man föll för varandra en gång i tiden. Eller... Eller så kan man supa skallen i småbitar tillsammans med polarna och komma hem vid fyratiden på morgonen. Min sambo körde den sistnämnda stilen. Den var inte helt uppskattad.
Han har ändå varit förvånansvärt pigg idag. Jag med. Febern har försvunnit. Nu är huvudet inbäddat i bomull, smaken och rösten är borta och i örat dunkar det oroväckande då och då. Men jag är på benen.
Vi tillbringade dagen i Stormorshäll med nyhemkomna Stugsundsfamiljen. Jag försökte ignorera faktumet att min vinterhud smälte in i snödrivan och Sofias hud var lika brun som hennes vackra ögon. Vi hade jättetrevligt. Alice körde den tysta varianten. Hon var så glad över att vi skulle träffa Axel och Maja ända till hon förstod att det var en utedejt. Vi grillade i alla fall korv och pratade en del. Sen åkte vårt sällskap hem på sin skoter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar