Mossbergsfrugan har kört ett liiiiiitet träningspass. Med betoning på litet. Fick beröm av snälle sambon fast jag är en tjockis utan muskler. I magen var det helt tomt. Inte konstigt att magen har den konsistens som den har.
Nu jäklar. Nu gäller det. Det här får inte bli nån engångsföreteelse.
Som tur är har jag en PT. En Personal Trainer som jag till och med bor med. Alice var nämligen eld och lågor. Hon ville träna mer. Så fort jag vilade (och det måste bli en hel del vilande när man är totalt otränad) kom frågan: "Vad ska vi göra nu?"
Oxå den eviga frågan som jag rabblar om och om igen, gärna med lite svordormar: Hur har jag kunnat låta det gå så långt??? Inget positivt mantra direkt.
1 kommentar:
Härligt! Nu kör vi!
Skicka en kommentar