Nappavvänjningen går vidare. Alice klagar då och då. Hon vill inte vara stor. Hon vill inte ha nåt barbiehus. Hon vill ha nåt i munnen. Osv. Helst vill jag bara ge henne nappen och hålla henne i famnen och låta henne vara bäbis. Men det är förstås inte vad hon behöver. Det är svåååårt att vara mamma.
Vid kvällens nattning smugglade hon med sej en napp och la sej under täcket en stund. En trött mamma valde att inte se det. Två minuter senare säger hon glatt: "Nu behöver jag inte nappen längre!"
Och tro inte allt ni läser. Varken här eller nån annanstans. Ibland överdriver jag, ibland underdriver jag. För att det ska vara lite lite roligare att läsa om mitt alldagliga liv. Men den där knorren som jag vill uppnå verkar inte riktigt nå fram.
Man får kräkas på födelsedagar. Andras födelsedagar eller sin egen. Det där med magsjuka, influensa eller tandvärk brukar sällan planeras in efter schemat. Inte på Mossberget heller.
2 kommentarer:
Jag tycker dina knorrar är toppen och förstår precis vad du menar, jag gillar vardag 29 dagar av 30... med eller utan lite knorr på
:-)
Jag har haft maginfluensa i helgen och nåde den som gnällt om sin födelsedag då.
Jag hoppas din man fick fira sin födelsedag på något roligare sätt vid ett annat tillfälle.
Skicka en kommentar