Vi har verkligen lyckats som föräldrar. Treåriga dottern har insett att livet är en enda stor tävling. Och man måste förstås vinna i allt annars är det gråt och tandagnisslan.
Vid frukostbordet:
De sista dropparna yoghurt landar i Alices lilla tallrik när jag kramar ihop paketet.
- Ha ha! Jag vann! Jag fick det sista, utropar hon.
- Men det är ingen tävling, säger jag i ett försök att vara pedagogisk. Du får det sista.
- Nej. Jag säger att det inte är nån tävling.
Tystnad i tre mikrosekunder.
- Jag vinner. Jag äter snabbast.
Det värsta med alla dessa tävlingar är att jag verkligen får stålsätta mig för att inte vinna.
Försten upp för trappan. Jag skulle lätt kunna ge Alice en tackling och storma förbi.
Äta upp maten snabbast. Klä på sej snabbast. Fixa ditten och datten snabbast. Ni hör väl. Treåring vs trettitreåring. Jag vinner sååå enkelt.
Ha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar