Alice tycker jag är urtråkig som alltid ska städa. Varje dag säger jag att jag inte kan ditten eller datten för "jag måste städa". Man kan fråga sig för vem jag städar. Sen ser det ändå inte bättre ut än så här. Suck suck.
Idag konstaterade Alice att det var så länge sen vi hälsade på Camilla och Hugo.
- Vi träffade de ju idag, sa kloka mamman.
- Men det är inte samma sak, protesterade Alice. Jag vill leka med Hugo och alla hans saker. Åka polisbil.
- Jo, det förstås. Vi får höra om vi kan hälsa på någon dag.
- JAA!
Tystnad en kort stund.
- Vi kan vara här oxå.
Hon ser sig omkring.
- Fast det är inte städat, tillägger hon.
Jag skrockar men ser mej lite oroligt omkring.
- Det är lite städat. Men inte mycket.
Där slog hon huvudet på den något dammiga spiken.
1 kommentar:
Städning är det tråkigaste som finns. Det är roligt att ha det städat och fint men trist att behöva göra det.
Jag har en text på mitt kylskåp som lyder: "A clean house is a sign of a wasted life". Jag brukar intala mig det när katthåren rullar över golvet och vårsolen visar hur skitiga fönstren är.
Det lustiga är att jag får panik om någon ska hälsa på när det är stökigt, men jag bryr mig aldrig om någon har stökigt när jag hälsar på dem.
Skicka en kommentar