Jag läste i senaste ViLäser (världens bästa tidning för en boknörd) att John Ajvide Lindqvist har en snara i sin trädgård. Alltså en sån som hänger i ett träd och gör det möjligt att bara hämta en pall, stoppa in huvet, dra åt, sparka och så var det över.
Den där bilden har etsat sig fast i mig. Jag förstår att man måste ha livlig och ganska otäck fantasi för att skriva hans böcker, men därifrån är steget långt till att pynta sitt hem med självmordsredskap.
Att nutarjaglivetavmej-känslan skulle komma samtidigt som jag kikade ut över trädgården och fick syn på trädet. Och repet.
Eller tänk om man tittade ut på trädet och repet plötsligt var upptaget.
Hu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar