Ännu en gång kommer datumet då jag ska ha bestämt mig. Jag ska ha en tydlig målbild. Och den här gången handlar det inte om tjockisheten.
På torsdag är sista dagen att söka till högskolan. Och självklart vill jag fortsätta med det jag gör just nu, som är så roligt att jag längtar till nästa gång jag ska till skolan. Men som tyvärr inte förvandlar mig till någonting. Jag blir ingen polis, jag blir ingen läkare, jag blir ingenting alls. Ordrikare men fattigare.
Sambon pratar framtid och jag förvandlas till en sten. Jag vill inte känna, jag vill inte tänka, jag vill bara fokusera en millimeter framåt, inte längre. Att tänka på ett liv efteråt ger mig svindel. Jag blir gråtfärdig och känner mig värdelös. När sambon säger någonting snällt blir jag glad och det känns för ett ögonblick som att jag kanske har en framtid, men så inser jag att det trots allt handlar om mig.
Min rädsla för arbetslösheten kanske gör att jag klänger mig fast vid det omöjliga. Det kanske är just den som får mig att vilja grotta ner mig i alla dessa ord. Som får mig att tro att just det här är min Dröm.
Tänk om det inte är min Dröm. Tänk om det bara är flykten från min Mardröm.
1 kommentar:
Fast man måste inte nödvändigtvis plugga saker som man får en yrkestitel av. Man blir ju faktiskt rikare av studier även om man inte kan kalla sig Läkare eller Advokat efteråt. Du lär dig massor av nyttiga saker inom ett område som du är intresserad av - hur kan det vara negativt?! Du är dessutom skitduktig på det och BÖR förkovra dig och ta tillvara på din förmåga! Så det så!
Skicka en kommentar