På mornarna blir jag ofta irriterad, sur, åskmolnig - en urtråkig mamma.
När Alice lite försynt frågar: "Vad är det, mamma?" brukar jag förklara mitt beteende med att jag är stressad.
Det är sant, men då borde jag förstås ändra morgonrutinerna så att vi slipper stressen. Tyvärr gör jag inte det. Eller jo, jag gör det en morgon och är skitnöjd över mej själv för att kidsen är harmoniska, jag är filbunkslugn och allt känns tipptopp. Dagen efter är det skönt att softa i sängen lite för länge igen och sen stresserverar jag frukost lite för sent och letar handskar och skor ännu lite senare.
I morse satt Arvid med rynkade små ögonbryn i sin stol och såg sur ut. Nästan lite arg.
"Vad är det med Arvid?" frågade Alice bekymrat. "Han ser så stressad ut."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar