Jag har inte varit på bio sen Arvid kom till jorden. Och knappt sen Alice trycktes ut ur underlivet heller.
Men igår var det dax. 2012. Inte min drömfilm men eftersom sambon redan sett den andra filmen så fick det bli den. Så är det att bo i en yttepytteliten stad.
När snälla mormor kommit och vi fikat lite gnussade Arvid sig i ögonen. Nattning med välling i sängen.
Efter halva flaskan var urdrucken satte han sej upp. Jag låtsades sova. Blundade och andades överdrivet tungt. Han böjde sej över mej och gav mej en puss på munnen. Jag försökte låtsassova vidare. Han böjde sej över mej igen och gav mej en till puss. Då kunde jag inte låta bli att titta upp och pussa lite extra.
Sovningsförtrollningen var bruten. Arvid pladdrade och pladdrade. Med ljus röst. Med basröst. Med vanlig röst. Med monsterröst. Och jag försökte överrösta det hela med mina supertunga andetag. Funkade sådär.
Till slut kom sambon upp och det var dax att skynda skynda till bion. Jag hade drömt om att lägga en make up och fixa till nån form av frisyr men det fanns det inte tid till.
Arvid var förstörd. Storgrät och stapplade runt på trötta ben med uppsträckta armar. Och trots att han fick vara med snälla mormor kändes det inte så himla roligt, som jag ville att det skulle kännas, att få vuxentid. Kvalitetstid.
"Hejdå!"
Regnigt och blött. Kallt i bilen. Och utanför bion var det lång kö som istället för att svänga och vara under tak gick rätt ut i regnet. Drömde om att jag skulle säga med stark röst att "alla kan väl ställa sig si och så" och folk skulle titta på mig tacksamt när de torkade dropparna av ansiktet och tycka att jag var en driftig och duktig biobesökare. Men icke. Istället frös jag med prickiga glasögon och drömde om varma popcorn och skön fåtölj.
När vi kommit innanför dörrarna ropade biljettförsäljaren: "5 biljetter kvar!" Framför oss stod kanske 25 pers. Kanske vi hört fel. Kanske allihop där framme varit mycket smartare än oss och bokat via nätet.
En stund senare var det ett faktum. Fullsatt.
Så somnade jag med barnen framför Törnrosa. Igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar