Idag är Amanda och pappsen på handboll. Hela dagen. Åkte när vi sov och kommer troligen hem när vi sover oxå. El åtminstone när Alice sover.
Jag försöker fixa ett härligt kalas. Jag vill baka 1200 sorter typ. Än så länge är jag uppe i 1. El 2. El 3 kan man väl säga. Jag har ungefär 3 minuter på mej, sen är det bära lite och vyssa så Lilleman blir glad. Sen i med lite bakpulver och mjöl. Eller har jag redan haft det? Äh, kör på det. Rör jättesnabbt. Jäklar, jag måste smöra och bröa. Skynda skynda. Och allting känns väldigt onödigt när Arvid gråter hjärtskärande. Ett tag fick jag för mej att han brutit armen för han grät så högt. Som han inte brukar.
Nu äntligen sussar han. Och Alice har stängt av Filmen från Helvetet som hon har tittat på nu. "Pocoyo". Alla mammor och pappor där ute: Köp den absolut aldrig. Det är inte värt att Alice är nöjd i en timme eftersom det betyder att jag blir galen i tusen timmar. Melodin som går runt runt runt är fruktansvärd. Och jag klarar inte av den där skådisen som pratar. Vad sjutton heter han? Han var med på melodifestivalen och sjöng nån larvig "Jag älskar livet"-låt typ där han gick ner på knä.
Ja. Sluttjatat. Nu är EN kaka klar. "Kom och se, mamma, att kakan är klar!" säger Alice.
1 kommentar:
men gott!
var det.
som fan.
tack!
Skicka en kommentar