Igår var det Luciafirande på dagis. Det var så vackert att hjärtat värkte. Jag kunde knappt se mej omkring för tårarna ville titta fram hela tiden.
Och Alice blev sååå fundersam. Hon såg oss och vi vinkade men allting var så konstigt att hon inte riktigt visste hur hon skulle reagera. Därför låtsades hon i stort sett inte om oss.
När sången var över och vi föräldrar klappat i händerna och fotat lite stod Alice ändå som fastfrusen. Jag gick bort till henne och då släppte det. En störtflod av tårar och hulkningar.
Men när vi började fika släppte det. Pepparkakor och saft i långa banor. Här är hon med sin kompis Stina.
Arvid var cool och log åt alla. När Mattias smitit iväg till jobbet igen och jag försökte få på en busig Alice hennes kläder satt Arvid i sin bilstol och log åt glada barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar