Igår kväll hade jag en sån där pirrande känsla i hela magen för att det snart är julafton. En sån som jag hade hela december när jag var barn. Härligt!
Men när jag var barn eskalerade alltid pirret. Tidigt tidigt på julaftonsmorgonen mådde jag så illa att jag kräktes. Samma sak hände på födelsedagsmornar. Tack gode gud att jag kan hålla lite ordning på pirret numera.
Nu ska inte bara Stora Julafton firas här på Mossberget. Lilla Julafton med Sofias och Camillas familjer ska oxå firas här. Supermysigt.
Nu lät det storslagnare än vad det är. Barnen får julklappar och vi vuxna koncentrerar oss på godis och prat. En mysig kväll i goda vänners lag helt enkelt. Och en toppentradition för en som är nykär i tomten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar