Förändring.

Nu har julgranen åkt ut med julgransfoten före. Och blivit ersatt av vår vackra (oäkta) orbitrek. Det nya året ger, som tur är, den där känslan av nystart. Jag behöver verkligen en spark i megarumpan för att jag ska ta tag i det här. Jag vill inte vara den jag har blivit. En superjättetjockis som inte kan använda de kläder jag vill och alltid känner mej fulfulful och därför undviker speglar. Skiter i att fixa håret, köper inga nya kläder och lever livet som den där lufsmamman som jag inte planerade att bli. Det är sällan man planerar att bli det.

Men nu. Nu blir det annat ljud i skällan. Nja, nån jätteförändring blir det kanske inte. Men äta lite nyttigare är förstås aldrig fel och några minuter på den där jättemaskinen kan man försöka klämma in på det obefintliga schemat.

Sambon är eld och lågor. Jag är lite rädd att jag än en gång ska göra honom och mej besviken. Det gäller bara att ha lagom höga förväntningar. Min dröm är att jag ska kunna ut och springa igen. Till hösten kanske.

Nu ska jag och Arvid äta lunch. Jag tänkte slå till på lax. Arvid får morotspuré.