Kalle.

Imorrn har min sambo namnsdag. En andranamnsnamnsdag.
Det firar jag med pompa och ståt i år. Jag har nämligen shoppat presenter. Och jag är så ivrig på att han ska komma hem och öppna och tindra med ögonen av lycka. Jag har inte ens kunnat hålla käften.

Meningen var att jag skulle trumfa fram de på morgonkvisten när han motvilligt måste vakna. Bara sörprajsa med ett "Grattis på namnsdagen!" och han skulle bli överlycklig.

Sen tänkte jag att jag kan ge honom paketen ikväll efter middagen. Natten kanske har varit hård med kids som inte vill sova och jag kanske nyss har somnat in och missar honom innan han åker till jobbet.

Men det slutade med att jag ringde honom på jobbet så fort jag kommit hem efter dagishämtning. "Jag har paket till dej här hemma! Kan du inte komma hem nu?"

Vilken överraskning!

Nu hoppas jag bara han blir helnöjd. Hör jag nånting om att han ju ska åka till Gävle i helgen och kanske kan hitta nåt bättre på rea där så vrider jag nacken av honom. Eller i alla fall nyper honom skithårt i låret.