Vilken toppendag jag haft. Alice har varit glad som en lärka all day.
Hon vaknade till slut med ett leende eftersom hon visste att idag var en Mariagårdsdag. At last! Jag fick pussar i ett och alla morgonproblem var inga problem alls. En liten dip i humöret under sången bara. Annars var det idel gott humör.
Under fikat fick jag beröm för att jag blivit "så smal" av snälla vänner. Tjolahoppsansa. Min första tanke blev förstås: Oh my God! Hur jäkla superfet har jag egentligen varit??? Men till slut kunde jag glädjas åt de vänliga orden. Nu är det bara att kämpa vidare. Men det är så jäkla lång väg kvar. Jag har tyvärr bara börjat. Hur kunde jag låta det gå så här långt? Jag blir så arg på mej själv.
Nej. Inget sånt här skitsnack. Nu är det bara att bita i det förbannat jävla skitsura äppelhelvetet och kämpa vidare.
1 kommentar:
Go, girl!
Skicka en kommentar