Igår skulle jag ligga hemma och vila med lille Arvid medan Mattias, Amanda och Alice gjorde en shoppingraid. Men eftersom det är jag som försörjer familjen måste mitt bankkort med. Nej, okej. Den var det ingen som gick på... Hur än det finansiella läget är på Mossberget så var det mitt konto som skulle tömmas.
-Vad har du för kod?
Jag svarade, men kände mej lite tveksam. Tänkte att det kanske bara var febern som gjorde mej virrig.
Efter ett tag kom samtalet jag var orolig för skulle komma. M stod vid kassan med ett kort som inte fungerade. Fel kod. Jag försökte och försökte komma på det. Jag satt med bankdosan i handen för att "provslå" koden, men jag hade ingen annan än den jag gett honom. Till slut blev M nästan förbannad och samtalet avslutades inte med något "Puss." om man säger så...
Hemma grät en överkorkad tjockis.
Nu har feberdimman lättat och koden har, förhoppningsvis, klarnat. Vi får se vid bankomaten nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar