Jag lagar mat. Alice hoppar i soffan. Arvid ligger nöjd under sitt babygym.
- Alice, kan inte du komma in till mej i köket och hjälpa till? ber en sällskapssjuk mamma.
- Nej, jag vill inte.
Alice hoppar vidare i soffan.
- Jo, snälla. Du kan få vispa lite, trugar jag.
Alice, 3 år, höjer rösten och halvskriker:
- Nej! Det här är mitt liv. Mitt och Arvids liv.
Svar på tal.
2 kommentarer:
HUVVA!
Men tack för senast.
(Då var hon ju beskedlig.)
Bäst att hoppa medan man får. Tids nog måste man vispa.
Skicka en kommentar